Kvalitet genom specialisering

Bukfetma

Bukfetma

Som framgår av avsnittet ”Fakta om fetma” ökar förekomsten av fetmarelaterade sjukdomar med stigande BMI och stigande kroppsfettmängd. Risken påverkas emellertid också av var på kroppen som fettet lagras. Bland kroppens olika fettvävsdepåer är bukfetma tydligast associerad med ökade riskfaktorer och speciellt med ökad risk för hjärt-kärlsjukdom1,2. Den farligaste typen av bukfetma är när fettväven lagras inne i bukhålan (s k visceral fettväv) men även en ökad fettväv direkt under huden utanför bukhålan (s k subcutan bukfettväv) leder till ökade risker 3. Fettväven och dess distribution kan mätas mycket exakt med datortomografi och magnetkamera 4, men även enkla mått som midjeomfång och sagittal diameter (midja/stuss-kvot) kan förutsäga mängden visceral fettväv med bra precision 5.

 

Baserat på många undersökningar bland européer och vita amerikaner har WHO föreslagit följande midjeomfångsgränser för måttligt och kraftigt ökad risk för diabetes, högt blodtryck och hjärt-kärlsjukdom6:

 

För personer med samma BMI innebär ökat midjeomfång ökad risk för diabetes, högt blodtryck och hjärtkärlsjukdom7. Detta gäller särskilt vid normalt till måttligt förhöjt BMI.

Tabellen brevid visar det genomsnittliga midjeomfånget för svenska män och kvinnor vid BMI 25 respektive BMI 308.

Vid samma BMI har män således större midjeomfång än kvinnor. Samtidigt löper svenska män fyra gånger större risk än svenska kvinnor att insjukna i hjärtinfarkt medan hjärtinfarktrisken är praktiskt taget identisk hos män och kvinnor med samma midjeomfång9. För ett givet BMI har asiatiska män och kvinnor ett större midjeomfång och en större risk för diabetes och hjärt-kärlsjukdom än européer10. Slutsatsen av allt detta är att ett ökat midjeomfång ökar den redan höga risken vid ett högt BMI.

Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga kundupplevelse. Om du fortsätter innebär det att du accepterar att cookies används.